Publicerad av .

Frågan om skattefria luncher för gymnasielärare borde aldrig prövats av Skatteverket. Det menar Högsta förvaltningsdomstolen. Därmed står Skatteverkets praxis fast och gymnasielärare förmånsbeskattas för lunchen.

I slutet av förra året meddelade en oenig Skatterättsnämnd att en gymnasielärare som är schemalagd att äta lunch med eleverna ska förmånsbeskattas för lunchen. Beslutet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen.

När det gäller personal vid grundskola, förskola, daghem och fritidshem är måltiden för personalen skattefri om läraren, eller annan personal, har tillsynsskyldighet eller motsvarande ansvar för barn under måltiderna. Men skattefriheten omfattar enligt Skatteverket inte lärare på gymnasieskolan. Därför vill läraren i det aktuella fallet veta om fri lunch för honom är en förmån eller om det föreligger undantag från skatteplikt. Om förmånen inte är undantagen från skatteplikt vill läraren ha besked om det föreligger synnerliga skäl för justering av förmånsvärdet. Läraren anser att tolkningen och tillämpningen bör vara densamma för honom som gymnasielärare som för grundskolelärare.

Skatteverkets inställning är att den skattefria kosten för lärare sedan länge baserar sig på tillämpad praxis, och ser ingen anledning att utvidga praxisen att även omfatta gymnasielärare. På gymnasiet ställs inte samma krav på tillsyn som inom grundskolan menar myndigheten.

Nu har Högsta förvaltningsdomstolen haft uppe frågan. Beskedet från domstolen är Skatterättsnämnden inte borde ha prövat frågan alls. Beslutet från Skatterättsnämnden undanröjs därmed och överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen avvisas.

”De frågor som prövats av Skatterättsnämnden är enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte av det slaget att det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande. Det kan därför inte anses vara av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.” skriver domstolen i sitt beslut.

Det innebär att Skatteverkets praxis fortsätter att gälla.

Charlotta Marténg

Läs mer: Högsta förvaltningsdomstolen mål nr 6876-18

Texten publiceras i samarbete med tidningen Resultat